Stämmer detta?
Ja, annars skulle jag inte skriva detta.
Om det inte stämde, skulle jag inte finnas. För jag skulle inte orkat gå igenom det jag har varit med om, om det inte finns någon som burit mig genom de stunder jag själv inte har haft kraft, ork eller mod.
Det har funnits tillfällen då jag tvivlat på min egen förmåga, och fler lär komma. Stunder då jag ifrågasätter om jag är tillräckligt klok, smart och har tillräcklig vilja och styrka.
De gånger jag upplevt allt för svårt, för hopplöst, och ibland känt mig alldeles ensam, så kan jag nu se tillbaks. Jag sitter nu och skriver detta, och har färdats genom allt detta. Där smärta och förtvivlan funnits.
Här är jag nu, välbehållen, men omruskad av Livet. Men tacksam, både för färden, lärdomen och framförallt av någon visat för mig att jag kan mer, än jag själv många gånger förstår.
Det kommer att komma nya situationer, då Gud kommer bära mig, även då jag inte tror det eller då jag tvivlar på Honom.
Men Guds Ord i den Heliga Skrift säger han att är Trofast. Det är det enda jag har att hålla mig till, när det blåser i mitt liv.
Vägen har Jesus stakat ut för Dig och mig och vi kan då lita på undsättning av Hjälparen, den Helige Ande.
Resultatet har inte alltid blivit som jag vill, men det har tydligen blivit bra ändå. Således.
Ske Din vilja, inte min.
